YVES KLEIN är död, men vi lever lika självklart som dina blå ögon din blå klänning ditt blå paraply, som tavlan som himlen som havet som kärleken som de sjunger när de sjunger att den är blå, blå och i vår bröstkorg slår våra hjärtan för livet för nuet för framtiden för allt vi aldrig glömmer. Jag har din hand i min och en pistol i den andra; pang pang - YVES KLEIN ÄR DÖD, MEN VI lever, och vi tänker skjuta alla som påstår att vi är blåögda för det är vi inte för vi är dagens rebeller och morgondagens hjältinnor och vi har en pistol i handen och hjärtan stora som knytnävar. YVES KLEIN ÄR DÖD, MEN VI LEVER ropar vi och stampar fötterna i marken för det är dags att leva nu, verkligen leva, för nu är nu och då var igår – vi tänker inte släppa taget inte förlora gnistan inte ge upp hoppet – och jag kommer alltid att minnas dina blå ögon din blå klänning ditt blå paraply, som tavlan som himlen som havet som kärleken som de sjunger när de sjunger att den är blå, blå. Yves Klein finns inte längre, men vi lever, är levande, varje dag överlevande.