utkast: juli
julikväll
från malmö och vidare, jag vet inte var, har aldrig varit där, och lyssnar på damien rice om och om igen tills det känns som om hjärtat ska brista. det handlar inte om texten utan om känslan, det handlar inte om oss utan alltid om dig. utanför fönstren förbi alla åkrar, inuti en rannsakning ett brev eller ett sos ut i rymden. det hade kunnat vara fiktioner.
minne
han säger att jag inte kan fly undan, att du kommer alltid i grunden vara en meningsuppbyggare, hur många gånger du än faller och försöker ge upp: du kommer alltid bygga broar i ditt huvud, det är så du korsar hav och erövrar nya platser, kommer över.
julinatt
hon tar fram gitarren och spelar hjältarna. hjärtat än en gång. frank, stenbrott och den osynliga mannen, långsamt hjärtskärande. hon frågar vad jag skriver, hon vet inte att jag skriver om henne. hennes hår är långt men oregerligt, tjockt men tunnare än mitt. minnet en skatt, ibland glimtar det till: en händelse, ett fragment från en barndom vi aldrig kommer att kunna återvända till mer än i minnet. min egen skildring av samma tid har influenser från astrid lindgren och ingenting är längre rätt.
juli 29
att vara vilsen i en större stad och känna sig ännu mindre. mot slutet hatar vi kollektivtrafiken för att det inte går fler tåg hem, sedan hatar vi hela staden och bestämmer oss för att aldrig mer återvända. denna förbannade stad och dess invånare, vi hatar er. sedan hamnar vi på tåget mot lund tillsammans med två vänner och så ser vi på lolita innan vi ramlar ner i bäddade sängar. och jag skrattar. skrattar skrattar skrattar.
juli 30
I somnar om och vaknar igen. susande vind utanför det öppna fönstret, en galen katt. tåg hem efter frukost och springa för att hinna med ett annat.
II det är underligt hur saker utvecklar sig, hur allting blir okej ändå. en kärleksbok, en idolbild och ett plommonlila nagellack. att förlora i pictionary, men att egentligen vinna. för tre okända män och det dumma vädret, men vi är ju inomhus ändå.
III en oändlig tomhet att vänta på bussen mitt i natten och det där om mod. att inte följa med trots att det enda som väntade hemma var ensamhet, trots hans mjuka hand och vänliga ögon. sidenbandet jag knutit runt min handled försvinner i vimlet och jag hoppas vi ses igen. det där med mod.
från malmö och vidare, jag vet inte var, har aldrig varit där, och lyssnar på damien rice om och om igen tills det känns som om hjärtat ska brista. det handlar inte om texten utan om känslan, det handlar inte om oss utan alltid om dig. utanför fönstren förbi alla åkrar, inuti en rannsakning ett brev eller ett sos ut i rymden. det hade kunnat vara fiktioner.
minne
han säger att jag inte kan fly undan, att du kommer alltid i grunden vara en meningsuppbyggare, hur många gånger du än faller och försöker ge upp: du kommer alltid bygga broar i ditt huvud, det är så du korsar hav och erövrar nya platser, kommer över.
julinatt
hon tar fram gitarren och spelar hjältarna. hjärtat än en gång. frank, stenbrott och den osynliga mannen, långsamt hjärtskärande. hon frågar vad jag skriver, hon vet inte att jag skriver om henne. hennes hår är långt men oregerligt, tjockt men tunnare än mitt. minnet en skatt, ibland glimtar det till: en händelse, ett fragment från en barndom vi aldrig kommer att kunna återvända till mer än i minnet. min egen skildring av samma tid har influenser från astrid lindgren och ingenting är längre rätt.
juli 29
att vara vilsen i en större stad och känna sig ännu mindre. mot slutet hatar vi kollektivtrafiken för att det inte går fler tåg hem, sedan hatar vi hela staden och bestämmer oss för att aldrig mer återvända. denna förbannade stad och dess invånare, vi hatar er. sedan hamnar vi på tåget mot lund tillsammans med två vänner och så ser vi på lolita innan vi ramlar ner i bäddade sängar. och jag skrattar. skrattar skrattar skrattar.
juli 30
I somnar om och vaknar igen. susande vind utanför det öppna fönstret, en galen katt. tåg hem efter frukost och springa för att hinna med ett annat.
II det är underligt hur saker utvecklar sig, hur allting blir okej ändå. en kärleksbok, en idolbild och ett plommonlila nagellack. att förlora i pictionary, men att egentligen vinna. för tre okända män och det dumma vädret, men vi är ju inomhus ändå.
III en oändlig tomhet att vänta på bussen mitt i natten och det där om mod. att inte följa med trots att det enda som väntade hemma var ensamhet, trots hans mjuka hand och vänliga ögon. sidenbandet jag knutit runt min handled försvinner i vimlet och jag hoppas vi ses igen. det där med mod.
Trackback