/.../ Jag är itu. Att vara fragmentarisk är som att vara schizofren, tänker jag. Det är som att jag hör hundra röster åt gången och jag önskar att jag åtminstone kunde vara en sekant, en som pendlade mellan två olika punkter, från S till O och till S igen och inte mellan H, J, Ä, L och P också. Det är för många sinnesstämningar på samma gång och jag har ingen aning om hur jag mår längre. På riktigt.