han säger: du är bra på att vara objektiv och dra slutsatser
och jag vet inte om jag vill skratta eller gråta, säga: säg det igen
så kanske jag tror dig
säg det igen så kanske jag blir en sån du tror jag är
men säger det inte

jag säger att det inte går ihop det där
med talet och skrivandet
försöker förklara att det inte är samma sak
men säger inte att jag inte vet egentligen

och han nickar
säger att han förstår

han säger att jag försvinner lite ibland
han får en bekymrad blick fast långtdärifrån
ser inte riktigt på mig
som om han vill hitta de rätta orden, slå in rätt spikar

och så säger han:
det är som om du lever i din egna värld