natten till maj andades jag mars femton och mindes socker, generation x, mannen i den vita hatten och 747, på ett golv där alla som vi hälsade på hette joel, vi också. och familjen visste det för att vi hela tiden skrek joel till honom, fast han inte heter det men alltid sjunger det snurrar i min skalle

den här natten till maj var fylld med alkohol och hög musik som kändes när man gick över golvet. P och jag dansade tills våra fötter och ben domnade och det hade kunnat vara precis som mars femton fast på ett annat trångt dansgolv och utan männen i K om det inte hade varit för tiden, som inte alls plåstrar om utan drar ifrån. vi skrek oss hesa och sjöng falskt till refrängerna, som vi knappt kunde men som vi hittade på till ljudet av dunkande slag:

you spin my head right round
right round when you go down
when you go down

(down) P visade mig karlavagnen och det var alldeles stjärnklart, fullmåne och den finaste himlen (spin my head) P undrade om jag visste var polstjärnan på den här himlen var. jag svarade nej
- kanske den där?
samtidigt som vi stirrade upp mot himlen snurrade vi runt, runt, runt som om vi var på ett snurrande klot ute i rymden
- nej, det är månen

bara månen

vi hade inte alkohol den kvällen i mars men nu flödade det. P i en hörnsoffa drickandes sin blandning som var apelsin och vad var det nu, jag minns inte, ensam när jag var upptagen med att snurra och låtsas vara en planet. men det var inte så farligt. P ropade att fan jag tror jag vinglar, och jag vinglade hela kvällen hela tiden ALLTING UR BALANS tills allting slocknade
precis som stjärnorna, precis som vi som glömde varandra,

(when you go down, when you go down,
down)

och till slut slutade vi skriva att vi saknade oss
vi slutade skriva tårfyllda inlägg om olyckliga dagar
och började leva på annat håll
med andra människor som fyller oss med andra saker
minnen, kärlek, glädje

vi slutade vara oss och började vara
du och jag