Det är kväll, en av augustis sista skälvande andetag och jag förstår inte hur något som är lika litet som min knytnäve kan väga så tungt och vara som ett svart hål. Jag har tappat greppet totalt och famlar i mörker efter något som jag kan begripa; en hand, en tanke, en dröm, vad som helst. Ge mig vad som helst, jag ger vad som helst.