Ponera framtidsvisionen: Jorden har gått under, maskiner utan känslor har tagit över och odlar fram människor i kuvöser för att kunna använda dem som batterier. Eftersom maskinerna är beroende av människor, precis som vi i dagens samhälle är beroende av olika maskiner för att kunna klara av att överleva, kan de inte utplåna dem helt utan utnyttjar deras tankeverksamhet. Människorna är helt omedvetna om det som händer runt omkring dem. Det som de tror är verklighet är något som maskinerna har simulerat fram åt dem, för att inte de ska vakna upp ur sina drömmar och kanske göra revolt mot dem. En värld, som för dem känns lika verkligt som om det vore konkret fast det egentligen bara sker i deras huvuden, som kallas Matrix.

Matrix är en illusion, en värld uppbyggd på gröna siffror, men den existerar inte på riktigt och kan då inte bli mer verklig än det hjärnan gör den till. Man kan se det som ett dataspel där världen är mycket lik vår i denna tid, med människor som lever som vi, och det är mycket svårt att urskilja vad som är sanning eller lögn. I den här världen finns det agenter, och alla med samma namn, som är som anti-virusprogram programmerade för att röja undan alla virus som förstör den perfekta världen.

Det som, från agenternas sida, är virus är de befriade människorna, motståndsgruppen. De vet vad som har hänt med planeten Tellus och vill berätta sanningen för de som används som batterier och därmed ta kontroll över maskinerna. Problemet är att de till en början inte vet hur de ska handskas med agenterna som är odödliga, och att inte alla fängslade människor är redo för sanningen.

Det blir så, när man verkligen tror på något, att det är svårt att ta emot information som är nybildande och revolutionerande i jämförelse med sitt sätt att tänka. Hur ska man kunna bevisa att något är rätt och riktigt när sanningen är bortom ens horisont? När man jämför Matrix med synen på religion kan man hitta liknelser: De fängslade människorna tror att Matrix är nutid och verkligt, de kristna tror att Jesus är Guds son medans judarna inte tror att Guds son blivit fött än.

För de fängslade människorna är det svårt att veta vad som är verklighet då maskinerna har manipulerat deras världsbild. De kan inte heller bevisa motsatsen, att Matrix inte är sanningen utan den största lögnen av dem alla, om de inte känner till några andra alternativ.

Det skulle vara som att vi levde i en sorts Matrix, med ut- och ingångar till den genom telefonledningarna, och trodde att vi levde i den sanna verkligheten. Hur kan vi veta att det inte är så? Vi kanske är lika manipulerade som de framodlade människorna i Matrix, för visst ser deras verklighet precis ut som vår, visst går vi på våra gator och följer våra rutiner som vi följer våra regler skrivna i sten sen för längesedan, visst tror vi att nuet är verkligheten och vi skulle inte kunna bevisa något annat om vi inte vågar vara nyfikna. Vi måste kunna ifrågasätta sanningen för att kunna komma vidare. Vad skulle vi vara utan Christoffer Columbus, Galileo Galilei och Isaac Newton? Vad skulle vi vara utan våra upptäcksresare, vetenskapsmän, astronomer som tar hand om våra frågor och ger oss svar?

Utan dem skulle vi vara kvar på en tunn skiva flytandes på vatten och tro att jorden var universums medelpunkt och vi skulle fortsätta leva i den fantasivärld vi målat upp. Vi skulle tro att vi levde i den sanna verkligheten och förneka allt som inte verkar logiskt – precis som människorna gör i Matrix.

I den här dimensionen som vi lever i, som är ett slags ”dåtid” till filmens ”framtid”, har inte tekniken hunnit lika långt för att maskiner ska ha tagit över än och det verkar inte som om dagens tekniker blev rädda efter att ha sett filmen för vi vill fortfarande förbättra vår redan långt gångna teknik genom att göra allting mindre och snabbare. Vi gör robotar som liknar oss, försöker programmera in känslor och rutiner och snart är de nog lika billiga som kidnappade barn från Kina. Och eftersom vi vet att vi är den största miljöboven av dem alla försöker vi komma på ett sätt som tar oss härifrån innan datumet för Tellus undergång inträffar.

Vi tror att vi är så trygga i vårt lilla samhälle, med etikettsreglerna över hur vi ska bete oss och lagarna som får de som bryter dem att likna virus, när vi egentligen är strängt bevakade för att, som jag tidigare skrivit, hitta virus.

Vårt samhälles virus är de som inte följer reglerna som makten bygger för att manipulera oss att tro att de vill vårt bästa när de egentligen bara vill styra över våra liv och bestämma över vad som är rätt och fel. De sätter virusen bakom lås och bom där de ”hör hemma” och inte smittar ner samhället med sina åsikter och sitt oliktänkande. Virusen är de som inte finns med när vi kalkylerar ihop vårt lands goda människor, de som inte hör till med resten för att de är annorlunda.

Om det här skulle vara Matrix skulle vi vara alldeles för upptagna med våra egna och andras problem för att kunna komma till insikt om att vi var fast i en fantasivärld, eftersom vi är fast i vår egen.