DU SKREV VÅRA NAMN UNDER BRON
JAG ÖNSKAR JAG VAR DÄR NU

höstmörker klockan nittonelva på kvällen
du vet när ensamhet möter ensamhet, men det är ok
lillasyster har begett sig hemifrån och farit tillsammans med sina unga scoutkamrater. Mamma kommer inte hem förrän imorgon
it's the new day we're waiting for
jag har inga ord kvar att spilla. jag borde kunna riskera mitt liv hur många gånger som helst nu utan att förlora något. DET ÄR FÖR LÅNGT MELLAN FLEN OCH PARIS (sen när?)

man vänjer sig.

TÄNK ATT DET BARA KRÄVS ORD

du pratar om metaforer och surrealistiska uttryck. sluta vara så naiv jessica du vet att det som russin gör med dig inte existerar på riktigt
du vet att det inte botar sorgen
jag skulle kunna drunkna i mina egna tankar utan att dö
KOM OCH SLÅ SÖNDER MIN VÄRLD
det skulle inte göra någon skillnad om pojken med manchesterbyxorna och de milda ögonen dör när jag dör för ingen vet att han egentligen inte finns, förutom på ett randigt papper från sidan i mitten av skrivhäftet, förutom i en historia på svart och vitt
annars finns han inte
JAG ÖNSKAR JAG VAR DÄR NU
OCH JAG MINNS INTE VAR

mina vägar som inte längre korsar dina
och jag vet ju inte om du lever du andas
väl? gömd
i ett skrin med något kaneldoftande och
brev från någonstans från tjugohundrafem

JAG ÖNSKAR JAG VAR DÄR NU
JAG ÖNSKAR JAG VAR DÄR NU
JAG ÖNSKAR JAG VAR DÄR NU

för visst lever du visst andas du?